Den 12-årige pojken saknade vilja till umgänge med sin pappa. Såväl tings- som hovrätten avslog därför pappans yrkande på både umgänge och ensam vårdnad med motiveringen att ”Omständigheterna är sådana att det saknas förutsättningar att tvinga fram ett umgänge mot sonens vilja”.
Upprinnelsen till det hela var att pojkens mamma hade väckt talan i Uppsala tingsrätt angående att upphäva det umgänge mellan sonen och pappan som tingsrätten fattat beslut om år 2009. Pappan bemötte detta med att ansöka om ensam vårdnad om sonen.
Den utredning som fanns angående föräldrarnas relation påvisade att denna varit infekterad och fylld av konflikter under sonens uppväxt, kunde tingsrätten konstatera. Sonen hade däremot haft ett fungerande umgänge med sin pappa. Under hösten 2016 började sonen dock uttrycka att han inte längre var intresserad av att ha något umgänge med sin pappa.
I utredningen förekom även uppgifter om att sonen berättat att pappan brukat våld mot honom. Såväl BUP som socialtjänsten bedömde att sonens berättelse var trovärdig. Enligt tingsrätten så förekom det dock också andra uppgifter som talade emot detta då dessa uppgifter indikerade att mamman skulle ha påverkat pojken samtidigt som tingsrätten menade på att det inte gick att styrka att mammans påverkan skulle ha varit medveten.
För att underlätta umgänget mellan sonen och hans pappa så hade en umgängesstödjare kopplats in. Tingsrätten noterade att denne umgängesstödjare hade lämnat vittnesmål om speciellt två olika händelser. Pappan ska vid ett tillfälle ha greppat tag i sonens handleder för att kvarhålla sonen mot hans vilja – något pappan medgav men ansåg var befogat då han menade att sonen var ”hjärntvättad”. Vid ett annat tillfälle så ska pojkens farfar ha gjort försök att hindra pojken från att återvända till mammans bostad då pojken inte velat träffa sin pappa.
Då tingsrätten skulle slå fast hur stor vikt som pojkens egna vilja kunde tillmätas så menade tingsrätten att pojken inte framstod som mogen nog för att hans vilja skulle kunna anses vara avgörande för tingsrättens bedömning. Tingsrätten pekade här särskilt på att det kommit fram att en del av pojkens motvilja till att ha umgänge med sin pappa berodde på att pojken inte på egen hand hade fått bestämma över aktiviteter.
Däremot så ansåg tingsrätten att det inte fanns några förutsättningar för att påtvinga pojken umgänge med sin pappa med anledning av att pojken rent fysiskt motsatt sig umgänget och tingsrätten dömde därför till mammans fördel.
Pappan valde därför att överklaga tingsrättens dom till hovrätten som till stora delar gjorde samma bedömning som tingsrätten sånär som på en punkt då hovrätten menade att pojkens egna vilja skulle tillmätts större betydelse.
Hovrätten pekade på de uppgifter som pojken lämnat till psykolog, socialtjänst och skola angående sin motvilja till umgänge med sin pappa. Psykologen som pojken haft kontakt med ansåg också att pojken var resonerande på ett, för sin ålder, moget sätt.
Hovrätten fastställde därför tingsrättens dom. En av nämndemännen höll dock inte med de övriga då denne menade att pappan borde fått bifall på sitt yrkande om vårdnaden såväl som umgänget.
Önskar ni rådgivning kring umgänge och/eller vårdnad eller konkret hjälp med ett ärende som rör umgänge och/eller vårdnad så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.
