Motvilligt barn påverkat av mammans negativa inställning fick hämtas av polis – mamman accepterade inte att pappan fick ensam vårdnad

Flickan kände stark oro inför att flytta till sin pappa vilket hovrätten ansåg var “inte förvånande”. Oron hade rimligen sin grund i att hon inte träffat sin pappa på flera år och att hon dessutom påverkats starkt av sin mammas negativa inställning. Pappan hade sedan två år ensam vårdnad om sin dotter och sina andra två barn men mamman vägrade låta dem flytta till honom. Hovrätten fattade därför beslut om att polis fick kopplas in för att hämta flickan och hennes två syskon.

Pappan fick ensam vårdnad om sina tre barn i februari 2016. Barnen är födda 2008, 2013 och 2015. I domen om ensam vårdnad står att läsa att pappan är “klart lämpligare som vårdnadshavare” och att möjligheten till gemensam vårdnad betraktats som “utesluten”.

Barnens mamma var dömd för ringa narkotikabrott samt rattfylleri och hon hade därutöver “utan rimlig anledning” hållit barnen ifrån deras pappa.

Barnen bodde hos mamman i Skåne och hon vägrade, domen till trots, att låta dem flytta upp till sin pappa i Jämtland. Pappan fick därför ansöka om att låta polisen hämta barnen.

Då ärendet togs upp i Ystads tingsrätt så ansågs mamman inte vara tvungen att lämna över barnen till pappan. Dottern på tio år uppvisade en “stark oro” över en flytt till sin far, en oro som kunde styrkas av vittnesmål från skolkurator, lärare och socialsekreterare. Det framkom också att två år hade gått sedan flickan sist såg sin pappa och att flickan blivit ledsen och ofokuserad av vårdnadsbeslutet.

Då flickan hade kontakt med socialtjänsten så framkom det att hon på grund av vårdnadsbeslutet utvecklat ett självskadebeteende, sömnsvårigheter samt att hon uppvisade en ovilja att fortsätta leva om hon skulle tvingas flytta ifrån sin mamma.

Enligt tingsrätten så var det inte orimligt att flickan påverkats av mammans negativa inställning till pappan men tingsrätten ansåg samtidigt att sättet som flickan reagerade på var “utöver vad som kan betecknas som utslag av normal oro vid byte av hem, skola och arbetskamrater för ett barn i hennes ålder”.

Tingsrätten ansåg att det fanns en reell risk för att en polishämtning skulle medföra att flickan skulle må psykiskt mycket dåligt samt att hon skulle kunna komma att skada sig själv fysiskt, varför tingsrätten ansåg att någon polishämtning inte kunde bli aktuell.

Då ärendet hamnade i hovrätten så gjordes dock en annan bedömning. Hovrätten såg det som “inte förvånande” att flickan reagerade som hon gjorde. Detta mot bakgrund av mammans negativa inställning samt då hon på flera år inte fått träffa sin pappa.

Hovrättens beslut blev därför att samtliga tre barn skulle lämnas över till pappan med hjälp av polis vilket hovrätten ansåg “inte är oförenligt” med vad som kan anses vara det bästa för barnen, de eventuella negativa konsekvenserna av en sådan åtgärd till trots.

Hovrättens beslut grundade sig också på att mamman “hyser en stark ovilja” mot att låta barnen ha kontakt med sin pappa. Hon hade dessutom, då vårdnadsdomen vunnit laga kraft, initierat en ny vårdnadsprocess med syftet att själv få ensam vårdnad vilket i hovrättens ögon var “närmast som ett missbruk av talerätten i syfte att förhala en verkställighet”.

Hovrätten menade att det var “uppenbart att verkställighetsbeslutet skulle bli utan verkan” om inte polis kopplades in för att överföra barnen till pappan. De ansåg dock att medlingsförsök först skulle göras för att försöka förmå mamman att frivilligt överlämna barnen.

Mamman ansåg att hovrättens beslut var felaktigt och överklagade därför till Högsta domstolen. Högsta domstolen fattade dock beslut om att inte meddela prövningstillstånd varför hovrättens avgörande står sig.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör vårdnadstvist så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.