Då mannen avled så kunde hans efterlevande inte enas om var han skulle begravas. Mannens son menade att mannen ville begravas i Sverige, nära sina barn. Mannens sambo, exfru och deras barn menade däremot att mannen hade uttryckt en vilja om att begravas bredvid sin far i Frankrike. Ärendet hamnade i kammarrätten som kom fram till att mannens sambo skulle få fatta beslut om gravsättningen och att mannen därför skulle begravas i Frankrike, vilket kammarrätten menade var mannens vilja. Kammarrätten var dock oenig.
Mannen hade inte skriftligen uttryckt några önskemål om var han ville bli begravd. Han var fransk medborgare och hans sambo menade att han muntligen uttryckt önskemål om att bli begravd bredvid sin far i Frankrike. Mannens son hävdade däremot att mannen ville begravas i närheten av sina barn i Sverige, som mannen hade en nära kontakt med.
Länsstyrelsen beslutade att det var upp till mannens son att bestämma över begravningen. Förvaltningsrätten höll inte med varför de upphävde länsstyrelsens beslut. Enligt förvaltningsrätten så gick det att slå fast att mannens önskan var att begravas i Frankrike, då han skulle ha berättat detta för flera närstående, detta trots att mannen haft en närmare relation till sin son än vad han hade till sambon. Mannen var född i Frankrike, han hade bott där i 20 år samt återvänt dit senare i livet. Enligt förvaltningsrättens dom så var därför hans vilja att begravas i Frankrike bredvid sin far och det var sambons sak att bestämma över begravningen.
Sonen fann sig inte i detta och överklagade därför domen till kammarrätten som dock kom fram till samma sak som förvaltningsrätten. Kammarrätten pekar på att mannen ska ha uttryckt en vilja om att bli begravd i Frankrike. Denna vilja ska han ha redogjort för inför sambon, exfrun och deras gemensamma barn samt en vän.
Kammarrättens ordförande var dock oenig och ansåg att varken sambon eller mannens son på ett övertygande sätt kunnat redogöra för mannens önskemål gällande hans begravning. I ett sånt läge bör det göras ett antagande grundat på allmänna värderingar gällande hur mannens önskemål sett ut – detta enligt Högsta förvaltningsdomstolen avgörande HFD 2017 ref. 71. Enligt ordföranden så vill en avliden begravas nära sina barn vilket i detta fall betyder att han önskade begravas i Sverige. Då mannens son delade den uppfattningen så ansåg ordföranden att sonen skulle få bestämma över var mannen skull begravas.
Ordförandens uppfattning till trots så gick alltså kammarrätten på sambons linje och mannen begravs därför i Frankrike.
Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör begravningsrätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.
