I 14 år har mannen i Kalix haft sin bastu på samma plats. Han blir nu tvungen att flytta på den då Kalix kommun upptäckt att bastun placerats utanför mannens tomt och för nära en strand. Ärendet prövades i Mark- och miljööverdomstolen som gav Kalix kommun rätt.
År 2003 beviljades mannen bygglov och strandskyddsdispens av Samhällsbyggnadsnämnden i Kalix kommun, något mannen ansökt om för att kunna uppföra en bastu på sin fastighet på Hällskäret invid Bottenviken. Då Kalix kommun handlade ett annat ärende så upptäckte dem att mannens placering av bastun inte var i enlighet med det bygglov och den strandskyddsdispens som mannen hade beviljats.
Samhällsbyggnadsnämnden fattade därför, i maj 2016, beslut om att mannen var tvungen att avlägsna bastun från dess nuvarande plats. I det bygglov som mannen blivit beviljad så framgick det att bastun ej fick anläggas längre bort än 20 meter från fastighetens huvudbyggnad. Mannens placering av bastun visade sig dock ha blivit på ett strandskyddat område som låg mer än 30 meter från huvudbyggnaden.
Mannen överklagade Samhällsbyggnadsnämndens beslut till Länsstyrelsen i Norrbottens län, men fick där avslag. Han tog då ärendet vidare till Mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt där han yrkade på ett upphävande av beslutet om bastuflytten.
Enligt mannen så borde han få dispens då han i samband med bastubygget kontaktat Kalix kommun med önskemål om att bastuns strandnära placering skulle ses över ”i samråd” med en byggnadsinspektör eller en representant från kommunen. Kalix kommun hade då låtit underrätta mannen om att något samråd inte alls behövdes.
Mannen byggde även sin argumentation kring det faktum att flertalet stugor och andra kompletteringsbyggnader i området hade placerats närmare stranden än hans bastu och att några åtgärder från kommunen inte blivit aktuella i de fallen.
Mark- och miljödomstolen gick på mannens linje. De menade att beslutet från Samhällsbyggnadsnämnden ”saknade måttangivelser”. Till beslutet så hade en tomtplatsavgränsning bifogats och domstolen menade därför att beslutet istället skulle tolkas utifrån denna. Denna tomtplatsavgränsning var dock inte heller den till domstolens belåtenhet då den ansågs vara en ”grov skiss” och därmed inte tydligt kunde påvisa att bastun de facto hade uppförts utanför angiven avgränsning. Domstolen drog därav slutsatsen att placeringen av bastun inte hade medfört en utökad hemfridszon.
Ärendet hamnade slutligen i Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt där det dock gick sämre för mannen. Mark- och miljööverdomstolens bedömning av utredningen kring ärendet blev en annan än Mark- och miljödomstolens, då de kom fram till att bastuns placering ”i huvudsak” varit utanför tomtplatsavgränsningen.
Beslutet från Samhällsbyggnadsnämnden i Kalix kommun står därmed fast och mannen blir därför tvungen att efter 14 år flytta på sin bastu.
Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör fastighetsrätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.
