Kvinnan upprättade ett testamente år 2006 enligt vilket hennes mors kusinbarnbarn skulle ärva henne fullt ut. 2013 upprättade kvinnan ett nytt testamente enligt vilket kusinbarnbarnet fick nöja sig med ett glasskåp då resten enligt detta testamente skulle tillfalla fonder och välgörenhet. Kusinbarnbarnet valde att låta domstol pröva giltigheten i det sist upprättade testamentet och tingsrätt såväl som hovrätt ansåg att det sist upprättade testamentet skulle anses utgöra kvinnans yttersta vilja.
Den nu avlidna kvinnan upprättade två testamenten. Det första som upprättades år 2006 gav kvinnans mammas kusinbarnbarn rätt till att, med full äganderätt, ärva allt efter kvinnan. Kvinnan fick senare cancer och den 3 december 2013 flyttade hon in på ett hospice. Den 5 december 2013 så upprättade kvinnan ett nytt testamente enligt vilket så gott som all hennes kvarlåtenskap, undantaget några legat (specifik förmån eller egendom som någon mottager via testamente), skulle tillfalla Hjärt-Lungfonden, Cancerfonden, Svenska Journalens Läkarmission samt Frälsningsarmén i Malmö. Kusinbarnbarnets legat bestod enligt detta testamente av ett glasskåp inklusive innehåll. Kvinnan avled sedan en dryg vecka efter upprättandet av det sista testamentet.
Kusinbarnbarnet tänkte inte finna sig i detta och valde därför att klandra det sist upprättade testamentet och att i samband med detta ansöka om en stämning riktad mot de andra arvtagarna i detta testamente.
Ärendet hamnade inledningsvis i tingsrätten som i en deldom slog fast att Hjärt-Lungfonden, Cancerfonden, Svenska Journalens Läkarmission samt Frälsningsarmén i Malmö samtliga hade rätt till arv enligt testamentet. Tingsrätten fann dock testamentet ogiltigt avseende arv till tre andra legatarier (någon som mottager ett legat).
Kvinnans kusinbarnbarn fann sig heller inte i tingsrättens bedömning och valde därför att överklaga till hovrätten.
Dem skäl som kusinbarnbarnet anförde som grund för sin ogiltighetstalan var att kvinnan själv inte hade skrivit under testamentet samt att testamentet inte kunde anses utgöra kvinnans faktiska yttersta vilja. Därutöver så menade kusinbarnbarnet att det sist upprättade testamentet, med anledning av kvinnans hälsotillstånd och den påverkan detta i kombination med tung medicinering hade haft på kvinnans psykiska tillstånd, var att betrakta som ogiltigt. Kusinbarnbarnet menade att nyss nämnda omständigheter inneburit att kvinnan inte haft någon rättshandlingsförmåga (förmåga att exempelvis upprätta och ingå avtal eller att ge bort egendom) vid tillfället då testamentet upprättades. Kusinbarnbarnet ville också göra gällande att kvinnan haft missuppfattningen att det inte redan funnits ett giltigt testamente och att denna missuppfattning legat till grund för kvinnans vilja att upprätta ett nytt.
Sammantaget så menade kusinbarnbarnet att upprättandet av det sista testamentet hade sina orsaker i kvinnans vid tillfället bristande psykiska hälsa och att testamentet därför enligt 13 kap. 2-3 §§ ÄB (Ärvdabalken) med all rimlighet borde vara att betrakta som ogiltigt.
Den bedömning som hovrätten gjorde i ärendet kom dock att överensstämma med tingsrättens. Enligt hovrätten så hade kusinbarnbarnet alltså inte lyckats bevisa sina påståenden som skulle ligga till grund för att ogiltigförklara kvinnans sist upprättade testamente. Hovrätten menade att den utredning som gjorts inte hade kommit fram till annat än det att kvinnan trots svår sjukdom visst hade bibehållit sin rättshandlingsförmåga och att testamentet därför var att betrakta som giltigt.
Önskar ni rådgivning kring arvsrätt och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör arvsrätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.
