Kvinna sades upp efter graviditet – diskriminering gick dock inte att styrka

I december 2015 påbörjade kvinnan sin provanställning som managementkonsult. I samband med undertecknandet av anställningsavtalet så berättade hon för arbetsgivaren att hon var gravid samt att hon i maj 2016 förväntades föda. En månad innan kvinnan skulle föda så blev hon sjukskriven på halvtid med anledning av att hon drabbades av sjukdom som hade med graviditeten att göra. Efter två veckors halvtidssjukskrivning så blev hon sjukskriven på heltid runt samma tidpunkt vid vilken det sedan tidigare var planerat att kvinnan skulle påbörja sin föräldraledighet. Arbetsgivaren meddelade sedan kvinna i maj att provanställningen skulle avslutas. 

Ärendet hamnade på DO:s (Diskrimineringsombudsmannen) bord som menade att kvinnan diskriminerats på grund av sin graviditet varför DO valde att stämma arbetsgivaren. I samband med stämningen så riktade DO krav gentemot arbetsgivaren gällande diskrimineringsersättning på 100 000 kronor som skulle utbetalas till kvinnan.

Arbetsgivaren menade dock att den avbrutna provanställningen inte hade att göra med kvinnan graviditet och/eller sjukskrivningen som kommit därutav. Enligt arbetsgivaren så var de egentliga orsakerna att kvinnan inte besatt för anställningen relevanta egenskaper och förmågor. Arbetsgivaren ville också göra gällande att kvinnan hade yttrat sig negativt om både kollegor och om arbetsgivaren.

Då ärendet till slut hamnade i AD (Arbetsdomstolen) så pekade denna på att bevisbördan för en påstådd diskriminering ligger på den diskriminerade. AD menade vidare att den avbrutna provanställningen som sådan var en ”sådan negativ effekt som utgör missgynnande enligt diskrimineringslagen”. Ska en uppsägning ses som diskriminerande så krävs det dock bevis för att någon av de i lag angivna diskrimineringsgrunderna uppfyllts. Med anledning av detta så diskuterade AD kring om kvinnan behandlats orättvist som en direkt följd av hennes graviditet samt om detta då gick att bevisa.

AD resonerade som så att ”enbart det förhållandet att en arbetsgivare, före prövotidens utgång, avbryter en provanställning för en arbetstagare som under prövotiden varit gravid och haft minskad arbetsförmåga till följd av graviditeten ger inte anledning att anta att avbrytandet hade samband med graviditeten”. AD menade vidare att “en mängd skäl” som inte är diskriminerande kan ligga till grund för att en arbetsgivare väljer att avsluta en provanställning samt att detta gäller även om en anställd fått positiv respons på sina arbetsinsatser.

AD kunde även fastställa att kvinnans provanställning hade avslutats efter kvinnans graviditet. AD menade därför att något orsakssamband mellan graviditeten och den avslutade provanställningen inte gick att påvisa. De omständigheter som angivits var, enligt AD, inte sådana att det fanns fog för att förutsätta att någon diskriminering hade förekommit. AD gav därför avslag på DO:s yrkande om att arbetsgivaren skulle betala 100 000 kronor i diskrimineringsersättning till kvinnan.

Önskar ni rådgivning kring arbetsrätt och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör arbetsrätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.