Kvinnan hade inför sin död 2016 uttryckt att hon ville att döttrarna till hennes avlidna sambo skulle få ärva henne. En oenig hovrätt menar dock att detta inte framgår av det testamente som kvinnan och hennes sambo efterlämnat sig.
Testamentet i fråga upprättades år 2003 och innebörden av detta testamente var att i händelse av att mannen avled så skulle kvinnan erhålla hela mannens kvarlåtenskap med full förfoganderätt. Skulle kvinnan istället avlida så skulle mannen erhålla kvinnans kvarlåtenskap med full äganderätt.
Kvinnans sambo avled först och då även kvinnan avled så såldes parets gemensamma bostad och pengarna delades jämt mellan Allmänna arvsfonden och sambons döttrar. Sambons döttrar lät sig dock inte nöjas med detta och hävdade att deras styvmors vilja hade varit att pengarna för bostaden skulle tillfalla dem oavkortat. Döttrarna fann stöd för sin ståndpunkt i ett vittnesförhör som hållits med grannar till samboparet. I detta vittnesförhör så uppgav grannarna att kvinnan vid två tillfällen, efter det att mannen avlidit, ska ha uppgivit att hennes vilja var att arvsfonden skulle gå lottlös och att hon hade planer på att skriva ett nytt testamente vars innehåll skulle innebära att enbart mannens döttrar skulle ärva.
Då ärendet hamnade i tingsrätten så stödde sig denna på avgörandena NJA 1991 s. 152 samt NJA 1942 s. 135 från Högsta domstolen av vilka det framgår att det är testatorns vilja vid själva upprättandet av testamentet som är relevant då testamentet ska tolkas. Enligt tingsrätten så innebar detta i detta fall att kvinnan indirekt hade testamenterat all sin kvarlåtenskap till sin sambos döttrar år 2003 med anledning av att all hennes kvarlåtenskap skulle ha tillfallit döttrarnas far med full äganderätt om kvinnan istället först hade avlidit. Tingsrätten menade vidare att även kvinnans reaktion på att Allmänna arvsfonden skulle få del i hennes kvarlåtenskap gav stöd för att tolka testamentet på så vis. Det blev därför tingsrättens slutsats att kvinnans vilja då testamentet upprättades hade varit att hennes sambos döttrar skulle ärva all hennes kvarlåtenskap oavkortat.
Tingsrättens dom överklagades till hovrätten som hade en annan syn på saken. Enligt hovrättens mening så är det inte möjligt att tolka testamentet från 2003 som att kvinnan då ville att mannens döttrar skulle ärva henne oavkortat. Skulle hon velat det vid sin död år 2016 så menade hovrätten att detta i sådant fall inte var relevant varför hovrätten gav Allmänna arvsfonden rätt till att erhålla drygt hälften av kvarlåtenskapen efter kvinnan. Hovrättens ordförande var dock skiljaktig och menade att domen från tingsrätten istället skulle fastställas.
Önskar ni rådgivning kring arvsrätt och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör arvsrätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.
