En besiktningstekniker anställd hos Anticimex blev uppsagd efter en 27 år lång anställning. Bakgrunden var att mannen varit dålig på att kommunicera med sina överordnade och då han väl svarat på telefonsamtal eller e-post så ska han ha varit respektlös. Det var sedan tidigare konstaterat att mannen haft svårigheter med att kommunicera samt att hantera det sociala samspelet men Arbetsdomstolen fann trots detta att det var rätt att säga upp mannen. Dock så var Arbetsdomstolen oenig i frågan.
Då mannen sagts upp från sin 27 år långa anställning så uppstod en tvist kring uppsägningens giltighet. Denna tvist utmynnade i att mannen gick åter till sitt arbete men arbetsgivaren stängde sedan av mannen.
Från arbetsgivarens håll så lades det fram argument om att det förelåg saklig grund för uppsägning med anledning av att arbetsgivaren ansåg att mannen arbetsvägrat då han inte svarat på telefonsamtal, e-post samt underlåtit att lämna in handlingar till arbetsgivaren. Därutöver så menade arbetsgivaren även att mannen skulle ha varit respektlös i kontakten med cheferna närmast över honom.
Mannens fackförbund, Unionen, förklarade situationen med att han hade kommunikativa och sociala begränsningar samt att han med anledning av dessa inte hade möjlighet att kommunicera med sina överordnade eller att följa de rutiner och policys som gällde hos arbetsgivaren. Unionen ville också göra gällande att arbetsgivaren med hjälp av t.ex. företagshälsovården hade haft möjlighet att få rätsida på situationen.
Då ärendet hamnade i Arbetsdomstolen så ansåg denna att mannen haft ett omfattande ansvar vad gäller att se till att kommunikationen med arbetsgivaren sker på ett bra sätt då mannen arbetat självständigt och enbart vid enstaka tillfällen träffat sina chefer och kollegor. Arbetsdomstolen menade att mannen inte skött kommunikationen på ett tillfredsställande sätt samt att han vid fyra tillfällen varit respektlös gentemot sina chefer då han väl kommunicerat med dem. Arbetsdomstolen ansåg inte heller att mannens kommunikativa och sociala begränsningar utgjorde tillfredsställande förklaringar till varför han inte svarat på e-post innehållandes tydliga frågeställningar. Det faktum att mannen upplevde svårigheter med att rätta sig efter nya rutiner ansågs heller inte som en godtagbar förklaring då mannen haft nära på ett år på sig att börja kommunicera med sina chefer efter det att han fick den första erinran om uppsägningen.
Sammanfattningsvis så ansåg Arbetsdomstolen att mannen uppvisat en ovilja eller oförmåga att följa arbetsgivarens direktiv samt att inga tecken fanns på att en omplacering hade förändrat detta.
Mot bakgrund av ovanstående så blev därför Arbetsdomstolens bedömning att det förelåg saklig grund för själva uppsägningen men menade samtidigt att avstängningen inte varit korrekt. Arbetsdomstolen var dock inte enig då två av ledamöterna ansåg att arbetsgivaren rimligen sedan lång tid varit fullt medveten om mannens begränsningar med tanke på hur länge mannen varit anställd.
Dessa två ledamöter menade därför att arbetsgivaren haft ett omfattande ansvar gällande att få bukt med de problem som mannens begränsningar medförde och att problemen skulle lösts på annat vis än genom att säga upp mannen. Ledamöterna menade även att arbetsgivaren skulle kunnat ha varit tydligare och nyttjat företagshälsovården. Därutöver så menade ledamöterna också att arbetsgivaren skulle ha kunnat se till att mannen fått sällskap av någon av sina chefer i samband med en besiktning för att på så vis kunnat främja en bättre relation dem emellan och därmed kunnat få rätsida på problemen. De två ledamöterna ansåg därför, med stöd i ovanstående, att en ogiltigförklaring av uppsägningen vore motiverad.
Önskar ni rådgivning kring arbetsrätt och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör arbetsrätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.
