Idag delar vi med oss av en mall för Äktenskapsförord. Denna och alla andra mallar finns tillgängliga för nedladdning samt går att se i sin helhet här.

Om ni har frågor om mallarna eller är i behov av juridisk rådgivning och/eller konkret juridisk hjälp så är ni alltid välkomna att kontakta oss på 0771-955 955.

 

Polisförbundet väckte talan om att ogiltigförklara avskedandet av en polisman vilket Arbetsdomstolen avslog. Polismannen ifråga var dömd för bland annat ofredande, hot mot tjänsteman samt rattonykterhet varför Arbetsdomstolen bedömde att det förelåg laga skäl för avskedandet. 

Den nu avskedade polismannen var flitig med sina lagöverträdelser. Han hotade sin chef, ett tilltag som medförde att han dömdes till skyddstillsyn och dagsböter. Under skyddstillsynens prövotid så passade han även på att köra rattonykter. Han ska vid detta tillfälle framfört sitt privata fordon på ett synnerligen trafikfarligt sätt och i samma veva passat på att avvika från en olycksplats. Polismannen var dessutom dömd för olovlig körning då han kört bil trots att hans körkort hade återkallats samt för att ha ofredat sina barns mor. Som grädde på moset så har han även försökt att komma över uppgifter i polisens register som han hade för avsikt att använda privat.

Polisförbundet ville göra gällande att polismannens agerande bottnade i psykisk ohälsa och ett alkoholberoende. Vidare så ansåg Polisförbundet att Polismyndigheten inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att rehabilitera polismannen varför Polisförbundet menade att skälen för att avskeda polismannen varit otillräckliga, något som staten inte höll med om. Arbetsdomstolen fann det inte behövligt att ens ta ställning till Polisförbundets påståenden för att kunna avgöra målet.

Arbetsdomstolen kunde slå fast att resultatet av polismannens flit var att han på 18 månader lyckats med att göra sig skyldig till grov olovlig körning, ofredande, hot mot tjänsteman samt till att ha försökt få ut sekretessbelagda uppgifter ur polisregistret som han hade för avsikt att använda för privata ändamål. Arbetsdomstolen kunde därför inte göra annat än att konstatera att polismannens agerande inte motsvarade de krav som en polis måste uppfylla i form av oklanderlighet och integritet och att polismannen därför tvunget måste skiljas från sin anställning. Att polismannens agerande skulle ha bottnat i psykiskt ohälsa och missbruksproblematik, omständigheter som han nu ska ha fått rätsida på, förändrar inte det faktum att han grovt åsidosatt sina förpliktelser gentemot sin arbetsgivare.

Utfallet i Arbetsdomstolen blev därför att Polisförbundets ogiltighetstalan avslogs då Arbetsdomstolen enkelt kunde konstatera att det förelåg gott om laga skäl för polismannens avskedande.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

Vi på juridiskradgivning.nu kommer fortlöpande att dela med oss av gratis juridiska mallar med kommentarer på vår hemsida.

Först ut är en mall för Testamente. Denna och alla framtida mallar finns tillgängliga för nedladdning samt går att se i sin helhet här.

Om ni har frågor om mallarna eller är i behov av juridisk rådgivning och/eller konkret juridisk hjälp så är ni alltid välkomna att kontakta oss på 0771-955 955.

 

Nio år innan den 79-åriga kvinnan avled så skänkte hon sin fritidsfastighet till sin son. När kvinnan sedan avled så uppstod en tvist kring fastigheten då kvinnans barnbarn menade att gåvan inneburit att deras laglott kränkts. Tingsrätten gav barnbarnen rätt och kvinnans son, tillika barnbarnens morbror, tvingas nu därför att återbetala fastighetens värde till dödsboet. 

När kvinnan var 70 år gammal så gav hon sin son fritidsfastigheten i gåva. Kvinnan hade även en dotter som avlidit några år dessförinnan och denna dotter hade fyra barn. När kvinnan sedan avled nio år efter tidpunkten för gåvan så krävde barnbarnen att kvinnans son skulle återbetala fritidsfastighetens värde till dödsboet. Barnbarnen ansåg att gåvan var att betrakta som ett förskott på arv samt att den var att likställa med ett testamente vilket, för barnbarnens del, innebar att deras laglott efter deras avlidna mor hade kränkts.

Kvinnans son fick fritidsfastigheten av sitt mor via ett gåvobrev. Enligt gåvobrevet så skulle fastigheten inte betraktas som ett förskott på arv med anledning av att sonen ekonomiskt hjälpt sin mor med såväl fastigheten som annat. Gåvobrevet var dock villkorat på så vis att modern hade rätt att bo kvar i fastigheten så länge som hon hade möjlighet att så göra samt att sonen inte fick sälja fastigheten innan dess att modern inte längre kunde nyttja den.

Då några år passerat så frångicks dock dessa villkor då kvinnan, villkoren till trots, godkände att sonen fick sälja fastigheten. Kvinnan skrev också under ett medgivande avseende försäljningen och fastigheten såldes sedermera för två miljoner kronor.

Kvinnans barnbarn menade att hon, trots gåvan, hade behållit kontrollen över fastigheten och att förfarandet därmed inte hade medfört någon uppoffring för kvinnan. Därutöver så menade barnbarnen att hon redan då gåvobrevet upprättades hade uppnått en relativt hög ålder.

Kvinnans son menade att gåvan inte var menad som ett förskott på arv utan att den var menad som ett tecken på uppskattning från hans mor för att han hjälpt henne ekonomiskt.

Då ärendet hamnade i Hässleholms tingsrätt så gick denna på barnbarnens linje. Kvinnans son blev skyldig att återbetala 1 450 000 kronor till dödsboet. Tingsrätten motiverade detta med att ändamålet med gåvan hade varit att ”ordna successionen” och att det hela därmed var att betrakta som ett testamentariskt förordnande. Därutöver så pekade tingsrätten på att den största delen av kvinnans egendom utgjordes av just denna fritidsfastighet.

Sonen, tillika morbrodern, har överklagat tingsrättens dom.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör arvsrätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

Arbetsdomstolen anser, precis som DO, att en handskakning inte är något man kan kräva och att en arbetssökande kvinna därför blev diskriminerad då arbetsgivaren avbröt anställningsintervjun eftersom kvinnan inte ville skaka hand med den manliga chefen. 

Händelsen utspelade sig på ett tolkföretag i Uppsala. Kvinnan var där för en anställningsintervju och skulle i samband med denna hälsa på företagets chef. Istället för att ta den manliga chefen i hand så lade kvinnan en hand mot sitt bröst. Kvinnan motiverade detta med att hennes religiösa tro inte medgav att hon tog män i hand. Enligt kvinnans DO-anmälan så sade den manliga chefen då att de skulle ”avrunda den här arbetsintervjun här”.

Tolkföretaget menar att de omöjligt kan acceptera att man hälsar på andra sätt än genom att ta i hand. De motiverar detta med att en typ av hälsning som grundar sig i en religiös uppfattning och som gör skillnad på män och kvinnor är kränkande och i förlängningen kan ge upphov till att arbetsplatsen drabbas av konflikter.

Då ärendet hamnade i Arbetsdomstolen så gjordes bedömningen att arbetsgivaren inte har rätt att kräva att en hälsning måste ske genom att ta i hand. Det kan inte ses som en nödvändighet för att undvika att arbetsplatsen drabbas av konflikter.

Arbetsdomstolen menar däremot att det är fullt rimligt för en arbetsgivare att kräva att arbetstagare, oavsett sin religiösa tro, ska behandla alla på samma sätt vilket kön de än tillhör. Kravet på att ta i hand sågs dock som för långtgående och inte som nödvändigt för att försäkra sig om att så sker.

Utfallet i Arbetsdomstolen blev att kvinnan ansågs ha blivit utsatt för indirekt diskriminering. Tolkföretaget dömdes därför till att betala en diskrimineringsersättning till kvinnan på 40 000 kronor.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

 

Kravet på att ansöka om bygglov för att montera solceller på sitt hus slopas från och med denna veckan. Det slopade kravet på bygglov förutsätter dock att solpanelerna monteras på ett sätt som tar hänsyn till formen på byggnaden.

Syftet med denna lagändring är underlätta bostadsbyggande samt användande av förnyelsebar energi genom att göra regelsystemet för bygglov enklare och därmed avhjälpa en del av det byråkratiska ”krångel” som uppstår i samband med bostadsbyggande.

– I Sverige använder vi fortfarande väldigt lite solenergi. Den lagen som nu träder i kraft innebär att vi avlastar byggnadsnämnderna och vi kommer ett steg närmare mer förnyelsebar energi i Sverige, säger bostadsminister Peter Eriksson (MP).

Innebörden av denna nya lag är att kravet på bygglov för att montera solpaneler på byggnader inom ett detaljplanelagt område slopas. Lagändringen innehåller dock krav på att solpanelerna som monteras måste följa byggnadens form.

Användningen av solenergi har ökat kraftigt de senaste tio åren. Globalt sett så har det skett en ökning av installerad effekt på nästan 5000 procent. Sverige har dock halkat efter i denna utveckling. Orsaken till detta är, enligt kritiker, det byråkratiska ”krångel” som bland annat uppstår i samband med ansökan om bygglov.

I sin Lagrådsremiss skrev regeringen följande:

”Förenklingen av regelsystemet för bygglov ska underlätta en omställning till förnybar el och avlasta byggnadsnämnderna och rättsväsendet.”

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

 

Då makarna skilde sig så sade mannen upp hyreskontraktet till den bostad de delat under äktenskapet. Ex-frun ville dock gärna behålla bostaden och hovrätten ger henne nu rätt att så göra. Detta då hovrätten avslog hyresvärdens överklagan.

 

Bostaden i fråga är en 27 kvadratmeter stor etta i Hässelby som de tidigare äkta makarna hade bott gemensamt i. Då paret skilde sig så sade mannen upp hyreskontraktet. Kvinnan ville dock bo kvar i bostaden och kontaktade därför hyresvärden. Av hyresvärden fick kvinnan dock nobben då denne menade att den ”inte skäligen kunde nöja sig med” att låta kvinnan ta över kontraktet med anledning av hennes låga inkomst.

Ärendet hamnade i hyresnämnden som tog kvinnans parti. Hyresvärden hade begärt att kvinnan skulle flytta därifrån, en begäran som hyresnämnden avslog. Hyresnämndens beslut föll dock inte väl ut hos hyresvärden varför ärendet gick vidare till Svea hovrätt.

Även Svea hovrätt gick dock på kvinnans linje och gav henne därför rätten att överta hyreskontraktet. Svea hovrätt ansåg, precis som hyresnämnden, att kvinnans inkomst på 20 500 kronor i månaden var tillräcklig för att hon skulle kunna anses ha möjlighet att betala hyran som låg på cirka 3 400 kronor i månaden.

Ytterligare grunder för beslutet var att kvinnan kunnat påvisa att hon, trots att tjänsten inte var fast, hade arbete för en längre period. Därutöver så hade hon, under den period om ca. 1 år då hon bott själv i bostaden, utan några som helst anmärkningar betalat hyran.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

 

 

Nordic Garden kontaktade Snöjouren för att få snöröjning och sandning utförd på ett antal av deras fastigheter i Solna. Det skar sig dock mellan de båda företagen vilket slutligen förvandlade det hela till ett ärende för hovrätten. Det ingicks inget avtal mellan de båda, vare sig skriftligt eller muntligt, om att någon snöröjning skulle få ske utan att Nordic Garden beställt den. Ämnet hade dock varit uppe för diskussion och Nordic Garden hade dessutom betalat flera av Snöjourens fakturor innan de började komma med invändningar. Hovrätten menade därför att parterna ingått ett avtal med anledning av så kallat konkludent handlande.

Nordic Garden tog först kontakt med Snöjouren hösten 2014 med anledning av att de behövde få både snöröjning och sandning utfört på ett antal av deras fastigheter i Solna. Snöjouren tog sin an uppdraget, röjde snö och sandade, fakturerade för detta och fick betalt. Nordic Garden satte sig dock plötsligt på tvären angående en del av det fakturerade arbetet som Snöjouren utfört då Nordic Garden menade att de inte beställt det. Enligt Snöjouren så hade de båda företagen dock avtalat om att Snöjouren skulle få bestämma när arbetet skulle utföras.

Då ärendet hamnade i tingsrätten så menade denna att den kommunikation som ägt rum företagen emellan visade på att en skriftlig överenskommelse kommit till stånd men att något avtal ej undertecknats. Något som påvisade en muntlig överenskommelse kunde tingsrätten inte heller finna. Därutöver så menade tingsrätten att det heller inte gick att påvisa något avtal som ett resultat av konkludent handlande, detta då tingsrätten inte kunde finna något stöd för att Snöjouren de facto utfört något arbete under de dagar som de angivit och fakturerat för.

Tingsrätten gick alltså på Nordic Gardens linje.

I hovrätten blev dock utfallet det rakt motsatta. Hovrätten menade att Snöjouren visst utfört arbete under de dagar som de angivit och fakturerat för. Hovrätten menade också att ett avtal som ett resultat av konkludent handlande visst gick att påvisa. Som stöd för detta pekade hovrätten på den typ av förhandlingar och den typ av kommunikation i övrigt som ägt rum företagen emellan. Ytterligare stöd för det konkludenta handlandet stod att finna i det faktum att Nordic Garden faktiskt betalat fyra av Snöjourens fakturor samt att Nordic Garden först därefter kommit med sina invändningar.

Hovrättens slutsats blev därför att Snöjouren haft rätt att utföra snöröjning och sandning utan att en föregående beställning inkommit från Nordic Garden. Hovrätten ger därför Snöjouren rätt till den ersättning som företaget begärde.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör avtalsrätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

Hovrätten nekar ett gift par i Bohuslän att adoptera en ensamkommande afghansk ung man. Enligt hovrätten så kan paret orimligen ha fått en så stark och nära relation till ynglingen under det halvår han bott hos dem så att en adoption skulle kunna anses vara lämplig.

Det bohuslänska paret ansökte om att få adoptera en afghansk ung man vars ålder var fastställd till 20 år av Migrationsverket. Paret menar dock att Migrationsverket gjort en felaktig bedömning av hans ålder. De är istället av uppfattningen att han är 17 år gammal.

Den unge mannen anlände till Sverige under 2015 och har sedan i april 2017 bott hemma hos det gifta paret.

Paret begärde vid Göteborgs tingsrätt att få adoptera den unge mannen. Tingsrätten gav dock paret avslag på deras begäran med anledning av att den unge mannen enbart bott hos paret under ett halvårs tid. Enligt tingsrätten så kunde paret och en unge mannen under loppet av sex månader omöjligen ha fått ”ett sådant personligt förhållande av väsentligen samma slag som finns mellan föräldrar och barn”, något som krävs för att en adoption av detta slag ska beviljas.

Att paret menar på att den unge mannen bara är 17 år gammal är heller inte i sammanhanget relevant, enligt tingsrätten. Detta då tingsrätten pekar på att paret inte skött den unge mannens uppfostran samt att 17 år är en för hög ålder för att paret ska kunna anses ha någon möjlighet att så göra framöver.

Det bohuslänska paret lät sig dock inte nedslås av tingsrätten bedömning. De valde att överklaga domen till Hovrätten för Västra Sverige. Även här stötte de dock på patrull.

Hovrätten anser följande:

”Enligt hovrätten saknas det anledning att ifrågasätta att makarna X och Y (den unge mannen) under den tid som de känt varandra har utvecklat en mycket nära relation. Relationen är dock fortfarande relativt ny och kan i nuläget inte anses vara av sådan karaktär som krävs för att tillstånd till adoption ska ges.”

Hovrätten menade även att det inte gick att påvisa att parets och den unge mannens ”personliga förhållanden medför särskild anledning” som skulle kunna leda till en beviljad adoption.

Paret fick alltså ett nej även i hovrätten.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

 

En 57-årig man som modifierade en elektrisk flugsmälla i syfte att framställa en ”getingdödare” åtalades för ringa vapenbrott då åklagaren betraktade tilltaget som kriminellt. Tingsrätten gick på åklagarens linje och fällde mannen. I hovrätten blev mannen dock friad.  

Mannens hemmabygge ledde till åtal vid Östersunds tingsrätt och rubriceringen blev ringa vapenbrott. Åklagaren menade på att ”getingdödaren”, den modifierade elektriska flugsmällan, i själva verket var att jämställa med en elpistol.

Då polisen inspekterat ”getingdödaren” så menade de att den gav ”upprepade elchocker som är smärtsamma och som tillfälligt slår ut de viljestyrda muskelgrupperna”, vilket åklagaren tog till sig.

Då ärendet togs upp i tingsrätten så menade denna att det faktum att ”getingdödaren” hade kapacitet att orsaka smärta var nog för att den skulle kunna betraktas som ett vapen enligt vad som anges i vapenlagen och att mannen därför behövde ett tillstånd för att få inneha den.

Dock så godtog tingsrätten mannens motivering till varför ”getingdödaren” hade tillverkats. Tingsrätten ansåg också att mannen talade sanning då han förklarade att han var omedveten om att han behövde ett tillstånd för att få inneha ”vapnet”.

Däremot så ansåg tingsrätten att det är ”varje persons ansvar att känna till de lagar och regler som gäller”. Mot bakgrund av detta så menade tingsrätten att mannens agerande hade varit oförsiktigt och tingsrätten dömde därför mannen till ringa vapenbrott med 40 dagsböter à 310 kronor som påföljd.

Mannen överklagade tingsrättens dom till Hovrätten för Nedre Norrland. Hovrätten höll med tingsrätten i dess bedömning av de egenskaper som ”vapnet” besatt sånär som på en punkt nämligen att det var ”okänt hur hög elektrodspänningen var på den aktuella pistolen”.

Hovrätten menade därför att det är ”svårt att dra någon slutsats angående vilka effekter denna elpistol ger”, med andra ord om den verkligen har kapacitet att orsaka smärta hos människor. Enligt hovrätten är det därför inte möjligt att säkert konstatera att ”getingdödaren” verkligen är ett vapen enligt vad som anges i vapenlagen.

Hovrätten upphäver därför tingsrättens dom. Mannen frias och kan nu tryggt freda sig med sin ”getingdödare”.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.