gummang

Då parets separation var ett faktum så upprättade de ett bodelningsavtal. I bodelningsavtalet stod att läsa att kvinnan ska överta lånen på fastigheten samt att mannen ska betala kvinnan en specificerad summa pengar. Då ärendet hamnade i hovrätten så drog denna slutsatsen att villkoren är oberoende av varandra. Kvinnan gavs därför rätt till pengarna från mannen trots att hon inte övertagit betalningsansvaret för lånen på fastigheten.

I samband med parets separation så upprättades bodelningsavtalet. Överenskommelsen i detta var att kvinnan övertar ansvaret för lånen på parets fastighet samt att mannen, senast ett specificerat datum, skulle betala kvinnan en summa på ca 84 000 kronor. Kvinnan fick inte några pengar av mannen och valde därför att stämma honom. Mannen försvarade sin ovilja att betala kvinnan med att villkoret för hans betalning var att kvinnan skulle överta lånen på fastigheten, något hon inte gjort.

Ärendet hamnade först i tingsrätten som kom fram till att poängen med överenskommelsen i bodelningen var att slutreglera parets ekonomiska förehavanden och att villkoren därför var beroende av varandra. Tingsrätten fann därför att mannen inte hade något betalningsansvar gentemot kvinnan så länge hon inte tog över betalningsansvaret för lånen på fastigheten.

Utfallet i tingsrätten föll inte kvinnan i smaken varför hon överklagade till hovrätten som hade en annan syn på saken. Hovrätten menade att det förekom omständigheter som talade emot att villkoret för att mannen skulle betala kvinnan var att kvinnan skulle ta över lånen. Något egentligt samband mellan dessa åtaganden hade inte uttryckligen specificerats i bodelningsavtalet.

En oenig hovrätt kom därför fram till att mannen ska betala knappa 50 000 kronor till kvinnan. Oenigheten bestod i att ett av hovrättsråden menade att mannen skulle betala de ca 84 000 kronorna i enlighet med bodelningsavtalet samtidigt som ett annat före detta hovrättsråd höll med tingsrätten i deras bedömning och därför menade att mannen inte var skyldig att betala kvinnan en krona så länge som hon inte tog över lånen på fastigheten.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör bodelning så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

Ett par köpte en villa i Bromma år 2014. Villan skulle vara dränerad enligt både mäklare och objektsbeskrivning.  Det visade sig dock att detta inte stämde. Hovrätten ger därför paret rätt till en ersättning på nästan en miljon kronor och upphäver därmed tingsrätten beslut i ärendet. Anledningen till detta var att hovrätten ansåg att den felaktiga uppgiften om dräneringen var både relevant och konkret. 

Paret köpte villan i Bromma i december 2014. Uppgifterna de fått från mäklare, objektsbeskrivning och besiktningsprotokoll gällande när och hur dräneringen utförts var inte samstämmiga. Då uppgifterna gick isär så fattade paret misstankar om att någon dränering inte var utförd.

Paret kontaktade då säljaren som menade att dräneringen var i sin ordning men paret bestämde sig ändå för att se till att det grävdes upp ordentligt runt huset för att säkerställa att så var fallet. Det visade sig då att någon fackmannamässig dränering de facto inte var utförd. Detta föranledde att paret tog ärendet till tingsrätten med krav på ersättning av säljaren på 968 000 kronor vilket motsvarade kostnaden som uppstått för att få felet åtgärdat.

Tingsrätten ogillade dock parets käromål. Detta då tingsrätten menade att objektbeskrivningens uppgift om dräneringen inte varit så precis så att den var att betrakta som en utfästelse om att dräneringen var utförd på ett sätt som motsvarade parets förväntningar. Därutöver så menade tingsrätten att paret inte kunnat påvisa att en dränering utförd i enlighet med deras förväntningar varit av avgörande betydelse för dem då de valde att genomföra villaköpet.

Paret fattade då beslut om att låta hovrätten pröva ärendet och väl där så blev utfallet ett helt annat. Hovrätten menade att det faktum att besiktningsprotokollets uppgift om att dräneringen var utförd för mer än 20 år sedan och dessutom på ett okänt vis inte upphävde objektsbeskrivningens uppgift. Hovrätten menade också att uppgiften i besiktningsprotokollet inte var att betrakta som något som gav köparna en anledning att närmare undersöka saken. Hovrätten ansåg därutöver att paret kunnat påvisa att de fäst stor vikt vid just dräneringen då de samtalat med mäklaren och att dräneringen därmed varit av avgörande betydelse för paret vid genomförandet av villaköpet.

Med anledning av ovanstående så gick hovrätten på parets linje och de fick därmed rätt till hela ersättningen de begärt, d.vs. 968 000 kronor.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör fastighetsrätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

Mannen fick avslag på sin asylansökan. Tjänstemannen hos Migrationsöverdomstolen skickade dock avslaget till en icke-existerande mejladress. Följden av detta misstag blev att mannen som blev nekad asyl gick miste om möjligheten att kunna ansöka om arbetstillstånd innan tidsfristen löpt ut. 

SR Ekot rapporterade om en händelse där en man, p.ga. ett misstag begånget av en tjänsteman hos Migrationsöverdomstolen, fick sitt avslag på en asylansökan skickat till en felaktig mejladress. Detta fick till följd att mannen berövades möjligheten att istället kunna ansöka om arbetstillstånd i tid.

Migrationsöverdomstolen menar dock att misstaget inte kan komma att påverka utfallet i ärendet. Lagmannen Peder Liljeqvist på Migrationsöverdomstolen gav följande kommentar till Dagens Juridik:

– Det är väldigt olyckligt i det här fallet men beslutet kan inte ändras och vi kan inte i efterhand ändra datumet för domen. Någon har skrivit fel mejladress och det hade lika gärna kunnat vara fel adress på ett kuvert.

Domar och/eller beslut bör, enligt lag, skickas ut med vanlig post. Parterna kan dock begära att det skickas på annat vis och i de fall där det kan ses som lämpligt så kan utskicket ske via e-post. Peder Liljeqvist menar att e-post ofta kan anses vara bättre lämpat för ändamålet då leveransen går snabbare.

Peder Liljeqvist hänvisar till att lagen är konstruerad på ett vis som gör det omöjligt att reparera misstag. Detta då lagen inte innehåller någon ”ventil” och då tidsmarginalerna är väldigt små.

– Våra beslut vinner ju laga kraft direkt och då har de bara två veckor på sig att ansöka om arbetstillstånd hos Migrationsverket. När det blir fel finns det inte mycket utrymme att rätta till det eftersom lagstiftaren har valt en konstruktion där det inte finns någon möjlighet att reparera misstag.

Lagen medger alltså inte att tiden går att återvinna avseende ansökningstider hos Migrationsverket.

– Det känns inte bra. Här är det faktiskt vi som har gjort fel och vi kan inte hjälpa honom att rätta till det, säger Peder Liljeqvist.

År 2015 anlände mannen till Sverige och han arbetar här som betongarbetare. Då han fick avslag på sin asylansökan så återstod fortfarande möjligheten att ansöka om arbetstillstånd. Sannolikheten att han får sin ansökan avvisad är dock stor då tidsfristen löpt ut.

Eftersom den missade tidsfristen berodde på ett misstag begånget av en tjänsteman på Migrationsöverdomstolen, något som mannen inte kunnat råda över, så anser mannens juridiska ombud att misstaget som sådant ska utgöra ”synnerliga skäl” vilket i sin tur ska leda till att mannen får sitt arbetstillstånd beviljat, detta enligt en kommentar till SR Ekot.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör arbetstillstånd så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

 

Fredagen den 25:e maj börjar reglerna i den nya dataskyddsförordningen GDPR, som EU beslutat om, att gälla. Med anledning av detta så inleder Nordens samtliga myndigheter som ansvarar för dataskydd ett närmare samarbete. Detta samarbete syftar bland annat till att utarbeta ett gemensamt system för klassificering, ett gemensamt system för hantering av incidenter samt ett utbyte av mallar för biträdesavtal. 

I och med att GDPR nu träder i kraft så har en mängd företag, organisationer, juridiska personer, myndigheter och kommunala organ varit tvungna att se över och anpassa sin hantering av personuppgifter så att de följer reglerna i denna nya förordning. Detta då brott mot reglerna i GDPR kan resultera i dryga böter.

GDPR:s ikraftträdande har också föranlett att Nordens samtliga dataskyddsmyndigheter har inlett ett närmare samarbete med varandra. Syftet med detta samarbete är att effektivisera myndigheternas tillsynsarbete.

Med anledning av detta samarbete så hölls ett möte i Köpenhamn den 7-8 maj. Närvarande på detta möte var bland andra cheferna för dataskyddsmyndigheterna i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island och Åland.

Mötet utmynnade i att myndigheterna enades om en deklaration innehållandes en mängd samarbetsåtgärder som exempelvis samarbetsåtgärder för att säkerställa att myndigheter som måste utse dataskyddsombud har gjort just detta. Andra exempel är ett framtagande av gemensamma vägledningar, ett framtagande av ett likartat arbetssätt avseende klassificering och hantering av eventuella personuppgiftsincidenter samt ett utbyte av mallar för biträdesavtal myndigheterna emellan.

Datainspektionens generaldirektör Lena Lindgren Schelin säger i en kommentar om mötet:

– Dataskyddsmyndigheterna i Norden har sedan länge ett samarbete, men nu fördjupar och intensifierar vi det.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör GDPR så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

 

 

 

 

Då paret separerade så behöll kvinnan nycklarna till deras gemensamma bostadsrätt. Mannen ansåg därför att hon haft tillgång till bostaden och krävde ersättning av kvinnan. Ärendet hamnade i hovrätten som gav kvinnan rätt. Högsta Domstolen (HD) ansåg att några skäl för att dem skulle pröva målet inte fanns.

Den 30-åriga mannen och den 27-åriga kvinnan var sambos i dryga två år. Som gemensam bostad så hade de införskaffat en bostadsrätt. Mannen ägde på pappret 65% av denna och kvinnan 35%. Kvinnan var den som flyttade därifrån då förhållandet tog slut men hon behöll nycklarna.

En bodelningsförrättare fick kopplas in för att genomföra bodelningen. Utfallet blev inte vad mannen hade hoppats på. Då bodelningen var klar så tog mannen därför kontakt med Uppsala tingsrätt och framställde krav om en jämkning.

Som skäl till jämkningen så angav mannen b.la. just att kvinnan hade kvar nycklarna till bostaden. Hon hade dessa i sin besittning i 14 månader efter att de avslutat sitt förhållande. Mannen menade därför att kvinnan haft tillgång till bostaden under denna tid och att han p.ga. detta hade rätt till ersättning för månadsavgifterna.

Kvinnan medgav att hon haft nycklarna under denna tid men angav som skäl till detta att hon behövde ha tillgång till det postfack de hade i trappuppgången. Hon menade dock att det inte var detsamma som att hon haft tillgång till själva bostaden.

Ärendet hamnade i tingsrätten som gick på kvinnans linje. Tingsrätten ansåg inte att det faktum att kvinnan haft nycklarna var detsamma som att hon haft tillgång till bostaden och de nekade därför mannen rätt till ersättning för månadskostnaderna.

Mannen lät sig inte nöjas med detta och överklagade därför tingsrättens dom till Svea hovrätt som ansåg att tingsrättens bedömning var korrekt. Mannen ställde då sitt hopp till att HD kanske skulle ha en annan syn på saken, men HD nekade honom prövningstillstånd.

Domen från hovrätten stod sig därmed och kvinnan undkom därför att betala ersättning till mannen.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör bodelning så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) nekar ett företag som höll i en svetsarkurs rätt till betalning från anmälda kursdeltagare. Kursdeltagarna, en man och hans son, fick bekräftelsen på att de var anmälda till kursen först tre månader efter att mannen anmält de två, samma dag som kursen startade. Mot bakgrund av den sena bekräftelsen så ansåg ARN att det saknades ett bindande avtal mellan företaget och de två kursdeltagarna.

Hösten 2016 så fyllde mannen i ett anmälningsformulär och skickade in det till företaget som höll i svetsarkursen. Företaget skickade ingen bekräftelse till mannen som då, utan framgång, försökte nå företaget på telefon för att säkerställa att han och sonen faktiskt var anmälda till kursen.

Tre månader senare, på dagen då kursen startade, så bekräftade företaget att mannen och hans son var anmälda till kursen. I samband med bekräftelsen så mottog mannen även en faktura på 7 100 kronor från företaget, en faktura som mannen motsatte sig. Eftersom någon bekräftelse aldrig skickats ut vid anmälan så förutsatte mannen att kursen var inställd. Mannen kontaktade Allmänna reklamationsnämnden (ARN) och lät upprätta en anmälan mot företaget.

Företaget meddelade i sitt yttrande till ARN att de hade förutsatt att mannen och hans son skulle delta i kursen eftersom någon avanmälan aldrig inkommit till företaget. Detta, menade företaget, hade inneburit att de därför inte kunde överlåta kursplatserna till andra deltagare och att de därmed hade rätt att få betalt av mannen. Företaget hänvisade till sina köpvillkor, vilka mannen godkänt då han anmälde sig och sin son till kursen, där det stod att läsa att anmälda deltagare till kursen var skyldiga att meddela företaget i händelse av att bekräftelsen uteblev.

ARN ger dock mannen rätt. Företagets utannonsering och erbjudande kan inte anses utgöra ett bindande ”anbud” vilket istället mannens kursanmälan skulle ses som, menar ARN. Förutsättningen för att företaget och mannen skulle kunna ha ansett ha ett bindande avtal var därför att företaget, inom acceptfristen, accepterat anbudet från mannen.

En acceptfrist ska utgöra en ”skälig betänketid” under vilket mottagaren av anbudet ska kunna ta ställning till det. Dröjer accepten till efter det att acceptfristen löpt ut så ses det som att något avtal inte ingåtts.

I detta fall så ansåg ARN att tre månaders acceptfrist var för lång tid och mot bakgrund av detta så ansåg ARN även att något avtal mellan mannen och företaget inte existerade. Mannen skulle därför inte behöva betala kursavgiften, enligt ARN.

Önskar ni kostnadsfri juridisk rådgivning så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

 

 

Kvinnan köpte en tävlingshäst som, vid tiden för köpet, gick igenom veterinärbesiktningen utan anmärkning. Efter tre månader så upptäcktes det att hästen led av artros i frambenen. Då ärendet hamnade i hovrätten så fann denna att köpet ska hävas då hästen ansågs ha varit defekt vid köptillfället.  

Kvinnan köpte tävlingshästen till sin dotter i mars 2016. Hon köpte hästen av bekanta och hon betalade 350 000 kronor för den. Inför köpet så veterinärbesiktigades hästen och då konstaterades det att hästen hade pålagringar på ett av frambenen. Pålagringarna till trots så gick hästen igenom besiktningen utan anmärkningar.

Tre månader senare så kunde det dock konstateras att hästen hade artros i båda frambenen, närmare bestämt i kotlederna. Detta upptäcktes då hästen hade drabbats av hälta. Med anledning av detta så ville kvinnan häva köpet, få pengarna tillbaka samt få ersättning för uppkomna veterinärkostnader.

Säljarna vägrade dock att gå med på en hävning av köpet och menade att hästen kunde ha drabbats av artrosen efter köptillfället. Kvinnan menade att hästen hade ett köprättsligt fel då den på grund av artrosen haltade och därför inte kunde användas som tävlingshäst så som det var tänkt.

Ärendet hamnade i tingsrätten som ansåg att hästens, på grund av artros, uppkomna hälta var att betrakta som ett fel. Tingsrätten ansåg dock samtidigt att det inte gick att styrka att felet fanns då kvinnan köpte hästen, varför kvinnans talan ogillades. Kvinnan var inte tillfreds med utfallet i tingsrätten och överklagade därför till hovrätten.

Väl i hovrätten så fick kvinnan rätt i sak. Hovrätten ansåg att det var visat att hästen led av artros redan då kvinnan köpte den. Hovrätten ansåg också att artrosen utgjorde ett allvarligt fel som gjorde så att hästen inte gick att använda som det var tänkt, vilket påverkade hästens värde negativt.

Utfallet i hovrätten blev därför att kvinnan fick rätt att häva köpet samt att få köpeskilling och en del andra utgifter återbetalda. Detta trots att hovrätten också konstaterade att säljarna var omedvetna om artrosen samt att de heller inte lämnat några utfästelser till kvinnan då hon köpte hästen.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör köprätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

En kvinnlig inhyrd skolvikarie ville av religiösa skäl inte ta manliga kollegor i hand. Kvinnan blev därför inkallad till skolans rektor som, enligt kvinnan, förklarade att hon var tvungen att även ta män i hand för att kunna jobba kvar på skolan. Unionen misslyckades med att påvisa att detta utgjorde diskriminering av kvinnan då rektorns ultimatum inte gick att styrka.

Det hela utspelade sig på Kunskapsskolan i Helsingborg där kvinnan hyrts in som vikarie. Vikariatet sträckte sig över tre dagar under vilka kvinnan vid ett upprepat antal tillfällen valt att inte ta manliga kollegor i hand. Kvinnan hänvisade till religiösa skäl. Kvinnans ovilja att ta manliga kollegor i hand föranledde att hon blev inkallad till rektorn. Rektorn förklarade, enligt kvinnan, att kvinnans agerande var oförenligt med både skollagen och skolans värdegrund. Kvinnan ska under samtalet med rektorn även ha fått ett ultimatum som gick ut på att hon var tvungen att ta män i hand om hon skulle kunna jobba kvar på skolan varför kvinnan valde att avsluta sitt vikariat.

Rektorns version av vad som hade sagts under samtalet skilde sig dock ifrån kvinnans. Rektorn menade att hon enbart förklarat för kvinnan att skollagen och läroplanen inbegrep krav på likabehandling av män och kvinnor och att detta i sin tur innebar att anställda på skolan hade en skyldighet att handla utefter detta. Detta då de anställda ska vara förebilder för skolans elever. Rektorn ska även ha förklarat att skolans anställda därför också var skyldiga att verka för att alla behandlas lika samt för att traditionella könsmönster motverkas.

Ärendet hamnade till sist i AD (Arbetsdomstolen) då Unionen väckt talan och menat på att de krav som skolan framställt inneburit att kvinnan blivit direkt eller indirekt diskriminerad.

Efter att AD tagit del av samtligas vittnesmål så fann de skäl för att ifrågasätta kvinnans version av samtalet med rektorn. AD valde därför att låta rektorns version av vad som sagts utgöra grund för bedömningen av ärendet. Enligt AD så gick det inte att styrka att rektorn hade givit kvinnan något ultimatum. Även om kvinnan uppfattat rektorns hänvisning till skollagen och läroplanen och rektorns krav på att hon skulle ta manliga kollegor i hand som ett ultimatum, så gick detta inte att reda ut eftersom kvinnan lämnade rummet istället för att svara på rektorns frågor. AD menar att det därför inte går att styrka att kravet framställdes som en följd av samtalet mellan rektorn och kvinnan och att skolan därmed skulle varit skyldig att utreda saken närmare.

AD kommer därför fram till att Unionen inte har kunnat påvisa att Kunskapsskolan krävt att kvinnan ska ta manliga kollegor i hand och att detta krav skulle ha föranlett att kvinnan inte kunnat utföra sitt arbete. AD menar vidare att detta gäller trots det att rektorn uppgivit att det, enligt henne, är oförenligt med skollagen och läroplanen att inte ta manliga kollegor i hand.

Unionens talan avslås därmed då AD menar att det inte går att styrka att kvinnan har blivit diskriminerad.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör arbetsrätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

Mannen företog sig en Thailandsresa utan att ansöka om lov från sin arbetsgivare. Detta tilltag föranledde att han blev uppsagd från sin tjänst som lunchkock. Då ärendet hamnade i tingsrätten så gjordes bedömningen att arbetsgivaren blir skadeståndsskyldig gentemot mannen då mannen blivit uppsagd via sms. Ett sådant tillvägagångssätt strider nämligen mot reglerna i lagen om anställningsskydd (LAS). Tingsrätten bedömde dock att det fanns saklig grund för själva uppsägningen.

Mannen jobbade som lunchkock på en restaurang i Stockholm. I april 2017 bestämde sig mannen för att han behövde semester och företog sig därför en Thailandsresa. Han åsidosatte dock att förankra sina semesterplaner hos sin arbetsgivare.

Under pågående semester så får mannen ett sms av sin arbetsgivare. I detta sms så lät arbetsgivaren meddela att mannen blivit uppsagd och att anledningen till uppsägningen var den olovliga semester han vid tillfället befann sig på. Efter detta sms så dröjde det en och en halv månad innan mannen fick en skriftlig uppsägning som  arbetsgivaren skickade till honom via rekommenderat brev.

Förfarandet fick mannen att ilskna till varför han tog ärendet till tingsrätten. Mannen ansåg att saklig grund för uppsägningen saknades samt att uppsägningen inte genomförts på ett korrekt sätt. Med anledning av detta så begärde mannen cirka 177 000 kronor i skadestånd.

Det faktum att arbetsgivaren sade upp mannen via sms strider mot reglerna i LAS som säger att en uppsägning ska ske personligen alternativt via rekommenderat brev. Till sitt försvar så hävdade arbetsgivaren att sms:et endast skulle ses som en underrättelse om uppsägning vilken åtföljdes av den faktiska uppsägningen som mannen senare mottog via rekommenderat brev.

Avseende om arbetsgivaren haft saklig grund för att säga upp mannen så menade tingsrätten att så var fallet. Det var inte den första gången som mannen varit olovligen frånvarande från sitt arbete – det var fjärde året i följd. Tingsrätten ansåg därför att frånvarons omfattning var sådan att saklig grund för uppsägning kunde anses föreligga.

Tingsrätten ansåg dock att sms:et var att betrakta som ett besked om uppsägning. Detta då arbetsgivaren angav i sms:et att denne ”måste säga upp mannen med omedelbar verkan” samt att uppsägningstidens första dag var den då arbetsgivaren hade skickat sms:et. Tingsrätten kunde därför konstatera att uppsägningen som sådan skett på ett felaktigt sätt och menade därutöver att det var av underordnad betydelse att arbetsgivaren senare sänt mannen ett rekommenderat brev.

Utfallet i målet blev därför att tingsrätten gav mannen rätt till 30 000 kronor i allmänt skadestånd på grund av den felaktigt genomförda uppsägningen. Då det fanns saklig grund för uppsägningen så nekades mannen dock ekonomiskt skadestånd för inkomstförslut och utebliven semesterlön.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör uppsägning så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

 

 

Samboskapet upphörde och kvinnan flyttade ut. Kvinnan behöll dock nycklarna till parets gemensamma bostad. Med anledning av detta så ansåg mannen att hon haft tillgång till bostaden varför han också ansåg att hon skulle ersätta honom för månadskostnaderna. Både tings- och hovrätten menade dock att det faktum att kvinnan behållit nycklarna inte innebar att hon haft tillgång till bostaden och att hon därför inte behöver ersätta sin före detta sambo.

Den 30-åriga mannen och 27-åriga kvinnan hade varit sambos i drygt två år. De hade införskaffat en bostadsrätt i vilken de bodde gemensamt. Mannen ägde 65% av bostaden och kvinnan resterande 35%.

Då paret bestämde sig för att separera så bodde mannen kvar och kvinnan flyttade ut.

En bodelningsförrättare fick kopplas in för att färdigställa parets bodelning. När detta var gjort så begärde mannen jämkning vid Uppsala tingsrätt.

Som skäl för jämkningen angav mannen bland annat att kvinnan inte överlämnat sina nycklar till bostaden då hon flyttade ut. Hon hade istället behållit dem i 14 månader, vilket mannen ansåg inneburit att hon under denna tid haft tillgång till bostaden. Med anledning av detta så ville mannen ha ersättning för 14 månadsavgifter.

Enligt kvinnan så var det enda skälet till att hon inte överlämnat nycklarna att hon ville kunna komma åt postfacket i trappuppgången.

Uppsala tingsrätt ansåg att det faktum att kvinnan haft nycklarna i besittning inte var detsamma som att hon haft tillgång till bostaden. Utfallet i tingsrätten blev därför att kvinnan inte behövde ersätta några månadskostnader.

Tingsrättens beslut föll inte väl ut hos mannen som därför överklagade till Svea hovrätt. Hovrätten gick dock på samma linje som tingsrätten varför domen fastställdes.

Önskar ni rådgivning kring och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör bodelning sambo så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.