Okategoriserade

I en intervju med Sveriges Radios P1 Morgon meddelar arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) att antalet arbetsgivare som ska få rätt att begära utdrag ur belastningsregistret ska utökas. Hon meddelar dock också att det kan tillkomma en lag som förbjuder ”ett slentrianmässigt” nyttjande av denna möjlighet.

Ekot har genomfört en granskning av statistik från polisens rättsavdelning. Denna statistik pekar på att antalet arbetsgivare som kräver utdrag från belastningsregistret ökade under 2017. Under perioden januari-november 2017 lämnade polisen ut ca. 740.000 utdrag, enligt Ekot. Det är en ökning på 10.000 utdrag jämfört med motsvarande period 2016.   

Drygt hälften av utdragen utlämnades till skolor och barnomsorg men nästan 300.000 utdrag har utlämnats till privatpersoner. En stor del av dessa har utlämnats då arbetsgivare har krävt ett utdrag för att bevilja en anställning, trots att något laga stöd för detta inte existerar.

Samtidigt som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) öppnar för att genom lagstiftning införa ett förbud mot ”ett slentrianmässigt” nyttjande av arbetsgivarnas möjlighet att kräva arbetstagare på ett utdrag då de söker jobb, så anser hon också att denna kontrollmöjlighet ska kunna utökas till fler yrkeskategorier.

– För att gå fram med ett sådant lagförslag så behöver man också reglera att i fler områden än i dag så ska det vara tillåtet, för det är ju viktigt att arbetsgivaren kan få information som är relevant för jobbet, ur belastningsregistret, säger Ylva Johansson i intervjun i P1 Morgon.

Som det ser ut idag så har arbetsgivare inom vård och skola rätten att i vissa fall göra kontroller på arbetstagare då de söker anställning. De utdrag som lämnas ut är dock begränsade och omfattar inte all typ av brott.

Önskar ni rådgivning eller konkret hjälp med ett ärende som rör arbetsrätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

Företaget Top-Tee ansåg att två anställda i deras dotterbolag Kungsängen Golf & Country Club agerat illojalt, stämde de båda och krävde skadestånd på drygt en halv miljon för utebliven vinst. Bakgrunden var att de anställda via sitt egna bolag Sportgräs tagit på sig att utföra ett gräsbyte på Friends Arena och fakturerat för arbetet via sitt egna bolag. De två anställda pekade på att arbetet behövde utföras omgående samt att de, utan resultat, gjort försök att nå chefer på Top-Tee. Top-Tee hade därför inte kunnat åta sig att utföra arbetet. Arbetsdomstolen ansåg därför att de inte förelåg någon konkurrenssituation och därmed att de båda anställda inte agerat illojalt.

Top-Tee fick uppdraget att sköta om gräsmattan på Friends Arena av Sweden Arena Management. Top-Tee tog i samband med detta in två anställda från sitt dotterbolag Kungsängen Golf & Country Club som arbetsledare. Underhållsarbetet påbörjades i mars 2014. Den 27:e maj samma år så kontaktades de båda anställda av Sweden Arena Management som ville att gräsmattan helt skulle bytas ut inför landskampen mellan Sverige och Belgien som gick av stapeln den 1:a juni 2014. De anställda försökte då komma i kontakt med chefer på Top-Tee. Då försöken var fruktlösa så lämnade de båda anställda istället en offert samt utförde arbetet via sitt eget bolag Sportgräs vilket fick Top-Tee att ilskna till.

Top-Tee stämde nu de anställda på drygt en halv miljon kronor då de menade att de anställda agerat illojalt eftersom de var anställda av Top-Tee för att sköta om gräsmattan på Friends Arena. De anställda försvarade dels sitt agerande med att de var anställda av dotterbolaget Kungsängen Golf & Country Club men även med att de oavsett detta gjort försök att få tag i chefer på Top-Tee den 27:e maj då de fick förfrågan av Sweden Arena Management. Arbetet behövde dessutom påbörjas den 28:e maj för att hinna bli klart i tid varför de anställda menade att Top-Tee inte hade kunnat utföra arbetet då de inte gick att få kontakt med den 27:e maj. Tingsrätten menade att det var upp till Top-Tee att påvisa ett anställningsförhållande vilket Top-Tee inte kunnat göra. Tingsrätten gick därför på den anställdas linje. Då ärendet landade i Arbetsdomstolen så gjordes dock delvis en annan bedömning.

Arbetsdomstolen ansåg att de båda visst var anställda av Top-Tee då både offert lämnades och då arbetet utfördes. Arbetsdomstolen ansåg däremot inte att de anställda hade agerat illojalt gentemot Top-Tee. Visst stämde det att Sweden Arena Management hade gett uppdraget till Top-Tee men eftersom arbetet behövde utföras mycket skyndsamt och då de anställda inte kunde få tag på någon chef i tid nog för att Top-Tee skulle kunna lämna en offert, så kunde de inte anses ha agerat illojalt då de inte hade rätt att på eget bevåg åta sig uppdraget för Top-Tees räkning. Det var heller inte möjligt för de anställda att avvakta tills de fick kontakt med någon chef eftersom Top-Tee då inte hade hunnit utföra arbetet i tid. Arbetsdomstolens slutsats blev därför att de anställda inte hade konkurrerat med Top-Tee vare sig när de lämnade offerten eller då de utförde det faktiska arbetet.

Belgien vann matchen med 2-0.

Önskar ni rådgivning eller konkret hjälp med ett ärende som rör arbetsrätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

 

 

 

 

Paret som ärendet gäller träffades på internet. Kvinnan som jobbade som läkare i Moskva sade upp sig, bröt upp med sitt liv där och flyttade till mannen som bodde i Sverige. Mannen hade utgett sig för att vara förmögen och ägare till flertalet fastigheter. Det visade sig dock att fastigheterna var mannens söners och att det i verkligheten varit kvinnan som fört med sig tillgångar in i äktenskapet varför både tings- och hovrätt fann det rimligt att bodelningen skulle jämkas. 

Väl i Sverige så fick kvinnan efter en tid anställning som läkare även här. Efter dryga sju års äktenskap så uppmärksammade mannen att hon skickade pengar till släkt i utlandet. Mannen fann detta agerande orimligt och begärde snart skilsmässa.

De hamnade hos en boutredningsman och denne fattade beslut om att parets tillgångar skulle fördelas jämnt mellan de båda. Kvinnan fann sig inte i detta utan krävde istället att de skulle få behålla de tillgångar de respektive hade med sig in i äktenskapet eller att hon åtminstone skulle ges rätten att få behålla en större del. Kvinnan motiverade detta ställningstagande med att mannen hävdat sig ha en god ekonomi samt att påstod att han ägde fastigheter i Sverige. Det visade sig dock att detta ej stämde. Fastigheterna stod skrivna på mannens söner och mannen hade gått i konkurs.

Kvinnan å sin sida hade medfört närmare 1,5 miljoner kronor in i äktenskapet. Det hade rört sig om kontanter som placerats i ett bankfack ur vilket mannen plockat pengar under äktenskapet. Därutöver så hade kvinnan betalat både parets hyra samt den största delen av deras löpande utgifter.

Mannens version gick ut på att kvinnan inte alls haft med sig några 1,5 miljoner samt att det inte stämde att han plockat några pengar ur bankfacket utan hennes godkännande. Han menade också på att det i själva verket varit han som de första åren betalat deras gemensamma utgifter ur egen ficka.

Då ärendet hamnade i tingsrätten så ansåg denna att det fanns skäl för jämkning. Tingsrätten motiverade detta med att mannen påstått sig vara förmögen men att det i själva verket varit kvinnan som medfört betydande tillgångar in i äktenskapet. Det faktum att mannen krävt kvinnan på hyra fann tingsrätten också anmärkningsvärt mot bakgrund av att deras bostad ägdes av mannens son som lät mannen bo där gratis. Tingsrätten gjorde därför bedömningen att det var skäligt att vardera part skulle få behålla den egendom de haft med sig in i äktenskapet.

Mannen ansåg sig i och med detta förfördelad och överklagade därför tingsrättens dom till hovrätten. Hovrätten gick dock i stort på tingsrättens linje och menade på att äktenskapet inte varit ekonomiskt jämlikt. Hovrätten menade också att det faktum att mannen skaffat bankfacket som kvinnans medhavda pengar låg i hade inneburit att mannen kunnat kontrollera och delvis använda kvinnans pengar. Jämkningen stod därför fast även i hovrätten men ändrades till att kvinnan fick rätt att behålla tre fjärdedelar av boet.

Önskar ni rådgivning eller konkret hjälp med ett ärende som rör bodelning så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

 

 

 

 

 

Regeringen avser att modernisera reglerna för adoption och har lagt fram flera förslag på ändringar. Syftet med förslagen är att sätta barnets bästa i fokus samt att anpassa reglerna efter dagens samhällsutveckling och dagens familjebildningar.

Regeringen har lagt fram en lagrådsremiss och föreslår i denna att de befintliga reglerna ska ersättas med ett helt nytt kapitel i föräldrabalken. Därutöver så föreslås det att det ska tillkomma en ny lag gällande internationella adoptioner.

De huvudsakliga syftena med de föreslagna regeländringarna är att utöka fokus på barnet bästa i en adoptionsprocess samt att likställa reglerna för sambos med de för gifta par. En adoptionsprocess kommer i stort att gå till som en vårdnadsutredning om de nya reglerna träder i kraft.

Andra bestämmelser som ska ingå i det nya regelverket är att adoptivföräldrarna ska ha en skyldighet att informera barnet om att barnet är adopterat samt att den övre åldersgränsen för adoptivföräldrar ska tas bort när det gäller internationella adoptioner.

Önskar ni rådgivning eller konkret hjälp med ett ärende som rör familjerätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

 

 

 

 

Enligt en utredning som lagts fram för regeringen så ska arbetsgivare kunna begå ”vissa mindre misstag” avseende villkoren för arbetstillstånd utan att arbetskraftsinvandrare ska utvisas. 

Utredningen kom till med anledning av flertalet uppmärksammade fall där arbetsgivares underlåtenhet att till punkt och pricka uppfylla villkoren för arbetstillstånd lett till att arbetskraftsinvandrare tvingats lämna Sverige.

– Arbetskraftsinvandrare ska inte behöva ta hela ansvaret när arbetsgivaren har gjort ett mindre misstag, sade migrationsminister Helene Fritzon (S) på pressträffen då förslaget lades fram.

Hovrättsrådet och utredaren Bertil Ahnborg menar att det ska finnas möjligheter att korrigera begångna mindre misstag så att misstagen inte drabbar arbetskraftsinvandraren på så vis att denne tvingas lämna Sverige.

Exempel på mindre misstag som tas upp i utredningen är om lönen under en kortare period ej varit förenlig med gällande kollektivavtal eller om arbetskraftsinvandrarens tidigare arbetsgivare begått misstag.

Utöver det nämnda så föreslår även utredningen att Migrationsverket, då de gör sina bedömningar, ska ”undersöka och beakta” ifall en arbetsgivare gjort försök att korrigera eller kompensera för eventuella brister i ett anställningsavtal.

Misstag som bedöms vara medvetna i syfte att missbruka regelverket ska dock fortsättningsvis ej betraktas som mindre misstag.

Om du önskar hjälp med att se över ett ärende som rör arbetstillstånd så är du välkommen att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

En kvinna ålades att betala trängselskatt men fann det oskäligt. Hon överklagade  beslutet men förlorade i förvaltningsrätten. Som nästa åtgärd så överklagade hon förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i Stockholm. I den senare överklagan så använde hon ett färgstarkt språk bland annat innehållandes könsord. Detta föll inte väl ut hos kammarrätten.

Då kvinnan inte nådde någon framgång med sin överklagan av ett beslut om trängselskatt i förvaltningsrätten så valde hon att överklaga förvaltningsrättens beslut till Kammarrätten i Stockholm.

I denna överklagan så redogjorde kvinnan för sina åsikter om beslutet om trängselskatt som sådant men även om de som fattat beslutet. Språket som kvinnan använde ska ha varit färgstarkt och innehållit både könsord och svordomar, något som kammarrätten uppfattade som grovt och aggressivt.

I förvaltningsprocesslagen står att läsa att den som ”i skrivelse till rätten uttalar sig otillbörligt”  kan anses ha begått en rättegångsförseelse för vilken böter kan utdömas. I samma lag står det dock också att rätten ”självmant” ska pröva frågan vilket Kammarrätten då ansåg att det fanns anledning att göra i detta fall.

Det hela utmynnade i att Kammarrätten dömde kvinnan till 1000 kronor i böter samt nekade kvinnan att få domen från förvaltningsrätten omprövad.

Önskar ni rådgivning kring eller hjälp med att skriva en överklagan som inte leder till böter så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

   

Sonen anses ha rätt till motsvarande ekonomisk standard hos sin mamma som han hade hos sin pappa. Med anledning av detta så döms pappan att betala underhållsbidrag retroaktivt för den period då sonen bodde växelvis hos föräldrarna. Hovrätten ansåg dock inte att gymkort ska ingå i standardtillägget och sänker därför det underhållsbidrag som fadern ska betala.

Sonen på snart 18 år bodde till en början växelvis hos sina föräldrar efter deras skilsmässa. Från april 2013 övergick han dock till att bo stadigvarande hos sin mor. Sonen menar, mot bakgrund av detta, att fadern ska betala underhållsbidrag till honom. Underhållsbidraget ska dels omfatta tiden då sonen bodde växelvis men även tiden fram till dess att han gått ut gymnasiet givet att han avslutar sina gymnasiestudier innan han fyllt 21.

Det råder enighet kring att moderns underhållsförmåga är obefintlig och det är konstaterat att fadern har en god ekonomi.

Tingsrätten förpliktigade fadern att betala 44 370 kronor i underhållsbidrag till sonen. Summan avser tiden då sonen bodde växelvis. Hovrätten har dock en annan syn på saken och sänker nu detta belopp. Hovrätten höll dock med tingsrätten om att sonen ska ha rätt till en likartad ekonomisk standard hos båda sina föräldrar trots att de lever åtskilda och att det växelvisa boendet inte inverkar på detta.

Eftersom det är konstaterat att fadern själv står för föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga och därutöver att sonen de facto inte lever eller har levt under likartade ekonomiska förhållanden hos sin mor som hos sin far, så anser hovrätten att fadern inte fullgjort sin underhållsskyldighet under tiden då sonen bodde växelvis. Hovrätten menar därför att fadern ska betala underhållsstöd och stödjer sig i detta beslut på 7 kap. 6 § FB, NJA 2013 s. 955.

Parterna är eniga om att 70 992 kronor varit sonens ekonomiska behov under perioden. Dock så är en förälder enbart ansvarig för hälften av sitt barns ekonomiska behov vid växelvis boende (detta enligt Svea hovrätts dom T 10701-13) varför summan som fadern ska betala halveras. Fadern har också rätt att räkna av barnbidraget från denna summa eftersom det oavkortat gick till modern under perioden då sonen bodde växelvis, detta då sonen inte har kunnat bevisa att så inte skedde.

Avseende perioden då sonen enbart bodde hos sin mor så var dock hovrätten och tingsrätten eniga i sina bedömningar. Här anses sonen ha rätt till 1000 kr per månad i standardtillägg då fadern inte har kunnat uppvisa något som styrker att han skulle ha rätt att avräkna något belopp från denna summa. Därutöver så har fadern haft ett avsevärt ekonomiskt överskott som uppgått till mellan 18 792 och 20 453 kronor månatligen.

Hovrätten håller dock inte med tingsrätten i dess bedömning av att gymkort ska omfattas av standardtillägget.

Önskar ni rådgivning kring eller konkret juridisk hjälp med ett ärende som rör underhållsbidrag så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

 

 

  

Två medlemmar i en bostadsrättsförening anmälde den nytillträdde vice ordföranden för egenmäktigt förfarande för vilket hon sedan åtalades. Bakgrunden var att den 27-åriga kvinnan forslat bort ”skräp” från ett förrådsutrymme till en soptipp. Föreningen hade satt upp lappar där de medlemmar som nyttjade förrådsutrymmet anmodades att höra av sig till föreningen och om så inte skedde så skulle förråden tömmas. Då ingen hörde av sig så tömde den 27-åriga kvinnan helt sonika förråden.

Händelsen utspelade sig på en bostadsrättsförening i Malmö. Styrelsen hade beslutat att föreningen var i behov av ett förvaringsutrymme för medlemmarnas barnvagnar. Det utrymme som föreningen ansåg var lämpligt för ändamålet nyttjades dock som förråd av några medlemmar i föreningen och föreningen beslutade att detta skulle tömmas.

Några månader innan den 27-åriga kvinnan slutligen tömde förråden så hade hon satt upp lappar på vilka det framgick att berörda medlemmar skulle ta kontakt med föreningen angående förråden samt att om ingen kontakt togs så skulle förråden tömmas.

Ingen av de berörda medlemmarna hörde dock av sig. Kvinnan antog därför att ingen var intresserad av innehållet i förråden så hon tömde dem. Allt innehåll, bortsett från några tavlor som hon flyttade till ett eget förråd, körde kvinnan iväg till en soptipp.

Två medlemmar, som blivit av med bland annat ridutrustning, DVD-filmer och en båtmotor, ilsknade sedan till över kvinnans agerande och polisanmälde henne för egenmäktigt förfarande. De menade dels att de fått tillstånd av den tidigare styrelsen att nyttja utrymmet som förråd samt att utrymmet var uppmärkt. Enligt den 27-åriga kvinnan så stämde inte detta.

Ärendet hamnade hos Malmö tingsrätt där kvinnan åtalades för egenmäktigt förfarande. Tingsrätten ansåg att ”gärningen till sitt yttre förlopp är att bedöma som egenmäktigt förfarande”. Dock så menade tingsrätten också att kvinnan handlat ”i enlighet med styrelsens uppdrag och i enlighet med gällande regler”. Mot bakgrund av detta så ansåg tingsrätten att kvinnan inte var införstådd i att hennes agerande var att betrakta som ett ”olovligt tillgrepp” varför hon inte heller kunde anses ha haft något uppsåt och följaktligen inte kunde dömas för egenmäktigt förfarande.

De två medlemmarna stod dock på sig och valde att överklaga domen till Hovrätten över Skåne och Blekinge. Hovrätten gick emot tingsrättens dom och menade att kvinnan inte kunde förutsatt att de slängda sakerna var övergivet ”skräp”. Hovrättens syn på saken blev därför att kvinnan handlat med avsikt och att det rört sig om ett olovligt tillgrepp. Vidare så menade hovrätten att kvinnan som styrelseledamot i en bostadsrättsförening är skyldig att ”försäkra sig om att de åtgärder hon vidtar i den rollen sker på ett korrekt sätt” och varken kvinnan själv eller styrelsen kunde styrka att de faktiskt tagit reda på hur de hade rätt att agera i sånt här fall.

Hovrätten dömde kvinnan för egenmäktigt förfarande och hon dömdes att betala 50 dagsböter till ett sammanlagt värde av 7000 kronor.

Önskar ni rådgivning kring eller konkret juridisk hjälp med ett ärende som rör bostadsrättsförening så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   

Hösten 2016 sparkades en tandhygienist av sin arbetsgivare med anledning av att han kontinuerligt meddelat Migrationsverket om asylsökande patienters ”rätta åldrar”. Mannen fann sig inte i detta så han tog ärendet till tingsrätten där han krävde att hans arbetsgivare Region Gotland skulle betala honom skadestånd för det inträffade och därutöver att avskedandet skulle ogiltigförklaras. Tingsrätten ansåg att avskedandet varit felaktigt men att det samtidigt funnits starka skäl för att säga upp mannen. 

Mannen var anställd av Region Gotland och arbetade som tandhygienist. Under hösten 2016 så kom det till arbetsgivarens kännedom att mannen vid flertalet tillfällen kontaktat Migrationsverket och lämna information om sina asylsökande patienters ”rätta åldrar”. Underlaget för uppskattningen av patienternas ”rätta åldrar” var de undersökningar mannen gjort av patienternas tänder och de bedömningar han gjort av deras visdomständer.

Enligt Region Gotlands sätt att se på saken så hade mannen dels varit illojal mot sin arbetsgivare och därutöver även brutit mot sekretessen vilket Region Gotland menade utgjorde skäl för avsked. Mannen motiverade å sin sida sitt agerande med att han blivit ”uppmuntrad” av en anställd på Migrationsverket att meddela dem eventuella misstankar han hade gällande de asylsökande patienternas åldrar. Därutöver så menade mannen att han upplevde en ”oro” för att ett uteblivet rapporterande från hans sida skulle kunna få konsekvensen att barn och vuxna skulle vistats gemensamt på HVB-hem.

Vad gäller sekretessen inom sjukvården så får den enbart frångås om det kan påvisas att det föreligger särskilda skäl och dessa regleras i lag. Tingsrätten ansåg i sin bedömning att det inte förelåg sådana särskilda skäl i detta fall samt att även om det skulle gjort det så hade mannen inte rätt att på eget bevåg vidarebefordra patientuppgifter till Migrationsverket. Om mannen ansåg att det förelåg särskilda skäl så skulle han först lyft frågan med sin arbetsgivare innan han tog kontakt med Migrationsverket. Mannens påstående om att han blivit ”uppmuntrad” av en anställd på Migrationsverket kunde inte bevisas och den ”oro” mannen känt kunde inte anses utgöra en skälig grund för bryta mot sekretessen. Det sistnämnda mot bakgrund av att arbetsplatsen hanterar omfattande mängder sekretessbelagd information.

Däremot så ansåg tingsrätten inte att mannens syfte varit att äventyra sjukvårdens omfattande sekretess. Mannen hade brutit mot patientdatalagen, offentlighets- och sekretesslagen samt tandvårdlagen men tingsrätten ansåg ej att detta utgjorde tillräckliga skäl för ett avskedande. Tingsrätten ansåg istället att mannen skulle ha blivit uppsagd. Utfallet blev därför att mannen fick ett skadestånd på 35 000 kronor för det felaktiga avskedandet men anställningen fick han inte åter.

Önskar ni råd och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör arbets- eller migrationsrätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.

 

 

Två män miste livet när de drunknade i tjära på sin arbetsplats hösten 2013. Olyckan inträffade på SSAB:s koksverk i Luleå när de två männen höll på att tömma en cistern innehållandes tjära. Orsaken till olyckan var att ett mätinstrument på cisternen inte var ordentligt kalibrerat. Detta gjorde i sin tur så att en lucka som sågats upp för tömningen öppnades på ett felaktigt sätt och männen dränktes därmed i tjäran. Åklagaren yrkade i tingsrätten på att SSAB skulle dömas för arbetsmiljöbrott och mångmiljonböter men tingsrätten friade SSAB. Åklagaren överklagade till hovrätten. Domen kom nu i november och utfallet blev att SSAB också friades i hovrätten.

De två männen i 60-års åldern omkom hösten 2013 då de stod i begrepp att tömma en cistern på Koksverket i Luleå. I cisternen förvarades stenkolstjära. Det felaktigt kalibrerade mätinstrumentet på cisternen gjorde så att männen fick fel information om mängden tjära i cisternen. De båda männen överrumplades av den faktiska mängden tjära och hann därmed inte ta sig ur cisternen i tid varför de tragiskt drunknade.

När fallet togs upp i Luleå tingsrätt så yrkade åklagaren på att ansvaret för olyckan låg på chefen för koksverket samt på att SSAB därför skulle betala flera miljoner i så kallad företagsbot. Tingsrätten å sin sida höll dock inte med åklagaren och ansåg att varken chefen eller SSAB kunde hållas ansvariga för det inträffade då de ansåg att orsakssambandet mellan det inträffade och ett företags ansvar att förebygga olyckor var otillräckligt.

Den del av domen som berörde SSAB:s ansvar för det inträffade överklagades till hovrätten. Hovrätten tog på nytt upp fallet 2017 och hovrätten menade att männen själva brustit i sina rutiner. Männen ansågs bland annat inte ha agerat aktsamt då de dels arbetat från marknivå och ej från en lyftkorg och då de därutöver sågat för mycket i cisternen.

För att SSAB skulle ha kunnat hållas ansvarigt för olyckan så skulle åklagaren varit tvungen att kunna styrka att SSAB åsidosatt att förebygga olycksfall och att det sedan varit möjligt att kunna påvisa ett samband mellan detta åsidosättande och själva olyckan. Hovrättens bedömning var att detta samband inte gick att påvisa trots det felkalibrerade mätinstrumentet då de ansåg att det inte gick att styrka att någon ansvarig för olycksfall borde känt till eller faktiskt kände till att mätinstrumentet var felkalibrerat. Detta är dock inte detsamma som att SSAB kan anses ha gjort det som ”skäligen kunnat krävas” avseende att förebygga olyckan. Hovrätten ansåg trots detta att SSAB:s arbetsmiljöarbete levt upp till ”rådande standard” och att SSAB därmed gjort det de kunnat göra för att säkerställa att dylika olyckor ej ska kunna inträffa. Hovrätten ansåg därutöver att ”en mängd samverkande olyckliga omständigheter” bidragit till det inträffade och friade därför SSAB.

Önskar ni råd och/eller konkret hjälp med ett ärende som rör arbetsrätt så är ni välkomna att kontakta oss på telefon 0771-955 955 eller e-post info@juridiskradgivning.nu.